Ett skåp i blåaste blått

blev vårt när vi av en slump hamnade på en alldeles alldeles underbar loppis för att par helger sen.

Den känslan när man bara älskar loppisar, att springa på den by the way, att den utifrån ser ut att kunna vara en sådan loppis med bara gamla galonisar och leksaker till barn, visar sig vara alldeles full av underbara ting för riktiga loppispangpriser. Kanske en tredjedel eller till och med fjärdedel mot vad jag brukar ropa in liknande saker för på auktioner.

Det är verkligen knallblått och trots att jag älskar blått så är inte denna nyans vanligtvis en favorit. Men alltså kolla patinan! Älskar den! Och det har sån karaktär, det var kärlek vid första ögonkastet och jag älskar J extra mycket när han släpar runt på mina gamla möbler var vi än är, detta var inte i lättaste laget även om han har släpat hem större ting... Det är ett jättegammalt is-skåp så att inuti så är det en stor zinklåda. 

Sådana detaljer som jag älskar. Som den vita plåtbiten som skåpet är lappat med, maskhålen och ytan på toppen. Vi funderar på att lacka in ytan som den är, bara rengöra försiktigt först.

Blåaste blåaste blåa färgen....

Vi har mest blå detaljer så det knallblå fångas upp i dovare blå toner.

Denimkuddar och annars mest vitt.

Så skåpet blir en solitär i allt det vita och ljusa. Och vi behöver ju inget is-skåp såklart! Hos oss ska det bli en TVbänk! Dock finns ännu imgen TV!

Hallå där denna onsdag! Hur har ni det? För mig är detta en vabdag därav kan jag sitta med bloggen såhär dags då jag annars sitter i möte varje onsdag. Det var inte läge att vabba men det är det ju sällan så bara jag hade landat i det så blev det en andningspaus för mitt liv springer fort nu och jag springer med, snabbt som vinden!

Vi skulle ha gått på klassmiddag i Pärlans klass jag och flickorna, vi får ställa in eftersom Ärtan är sjuk. Det skulle ha varit knytis, vi skulle ha haft med oss en jättejättestor  Sallad Caprese. Vi kommer att få äta Caprese här hemma i evigheter.

Det vilar en inte helt härlig doft av brända maränger över huset. Jag vet inte vad som hände, jag har ju bakat olika maränger en miljard gånger känns det som. Hmm jag skyller på ugnen, den är nog trasig sa jag till J som är på jobbresa i telefonen tidigare idag. Nu blir det köpt dessert från delikatessbutiken på fredag istället för den varendaste lilla maräng ligger i soptunnan.

Men nu dags för dagens runda till fotbollsplanen, den turen skulle jag nog kunna köra med förbundna ögon, men jag älskar de där stunderna med flickorna i bilen. Det är då de kommer förtroligheterna. 



                                                                                     Kram Jenny